Den homofiendtlige parolen “knus homolobbyen” strider mot norsk lov – hvis man forstår hva parolen betyr.
Magnus Eriksson
Ekstern Skribent
Magnus Eriksson
Ekstern Skribent
Mye upresist sies om den nå avlyste nazimarsjen i Fredrikstad. Det er på tide å ta fram ljåen på noen påstander:
Dette stemmer ikke. Politiet ga ikke nazistene noen som helst tillatelse, av den enkle grunn at politiet ikke har myndighet til dette. De har helt riktig en formulering på sine nettsider, hvor det står at man må sende en søknad til politiet for å avholde en demonstrasjon. Dette er misvisende formuleringer.
Politiet kan riktignok gi tillatelse til bruk av forskjellige rekvisita, som lydanlegg, megafoner og lignende, under demonstrasjoner, men det har ingenting med demonstrasjonen i seg selv å gjøre. Tillatelse til bruk av megafoner og den slags blir gitt så fremst det ikke kommer i konflikt med andre friheter. Det vil si at det ikke må komme i konflikt med andres rett på ro.
Men politiet gir altså ikke tillatelser til arrangementer. Politiet skal bare få en melding om at det skal bli avholdt et arrangement. Alle mennesker har friheten til å demonstrere, men det kan bli lagt enkelte føringer på denne friheten i tilfeller hvor den kommer i konflikt med andres friheter.
Det er grunneier, og ikke politiet, som gir tillatelse til å avholde demonstrasjon på gitte områder. Derimot kan politiet aktivt gå inn for å “forby arrangementer (…) når det er grunn til frykt for at de kan forårsake alvorlig forstyrrelse av den offentlige ro og orden eller den lovlige ferdsel”. I tillegg kan de forby arrangementer som strider mot norsk lov.
Dette er rett og slett resultatet av dårlig arbeid. Juridisk sett eksisterer det ingen som helst hindringer for å forby nazistene å marsjere i gatene. Per definisjon strider den homofiendtlige parolen “knus homolobbyen” mot norsk lov. I straffelovens § 185 står det klart og tydelig at:
“Med bot eller fengsel inntil 3 år straffes den som forsettlig eller grovt uaktsomt offentlig setter frem en diskriminerende eller hatefull ytring. Som ytring regnes også bruk av symboler. Den som i andres nærvær forsettlig eller grovt uaktsomt fremsetter en slik ytring overfor en som rammes av denne, jf. annet ledd, straffes med bot eller fengsel inntil 1 år. Med diskriminerende eller hatefull ytring menes det å true eller forhåne noen, eller fremme hat, forfølgelse eller ringeakt overfor noen på grunn av deres…” og under c) står det “homofile orientering”.
Slik innleder Simon Lindberg, lederen for Den nordiske motstandsbevegelsen, en av sine tekster om denne homolobbyen som de ønsker å “knuse”:
“Några som verkligen flyttat fram positionerna i år är homolobbyn. Deras samlingar för att hylla det bakvända och onaturliga i sina så kallade Pride-tåg har tidigare mest varit isolerade till de riktigt stora städerna, men har nu på allvar spritt sig även till mellanstora och mindre städer – över hela Norden.”
Homolobbyen beskriver han på følgende måte:
“Under dessa tåg demonstreras det inte bara mot kärnfamiljen och ”heteronormen” utan dessutom hålls det perversa orgier i det offentliga rummet och det vurmas för pedofili och andra sinnessjuka sexuella avvikelser”.
Det er ingen tvil om at dette er rent og skjært hatprat. Dette er ikke meninger, men hets.
Det er ingen tvil om at dette er rent og skjært hatprat. Dette er ikke meninger, men hets. I sitt partiprogram “Vår väg” skriver nazistene at de ønsker å kriminalisere homolobbyen og “annan propaganda mot naturliga konstellationer”, samtidig som de vil forby homofili i det offentlige rom.
Videre beskriver Lindberg homofili som en “sexuell störning”, som er unaturlig og enten skyldes “giftig mat” eller hjernevasking og propaganda. I teksten sammenligner han homofile med misbrukere og homolobbyen med de som langer narkotika. Her er en av de mer interessante formuleringene:
“En narkotikalangare däremot som från början försett missbrukaren med det beroendeframkallande giftet ska givetvis straffas hårt, i synnerligen grova fall med döden. Här kommer homosexlobbyn in för precis som knarklangaren förstör de människors liv genom att sprida sitt gift.”
Her snakker man altså om å drepe folk fra homolobbyen.
Her snakker man altså om å drepe folk fra homolobbyen. Det er slikt nazistene legger i sin parole “Knus homolobbyen”. Her har juristene med andre ord gjort en elendig jobb. Dette er definitivt forbudt ifølge norsk lov.
I samme tekst setter Lindberg opp denne homolobbyen mot pro-pedofile aktiviteter og hevder at pedofili er langt vanligere blant homofile enn heterofile. Han trekker også inn andre ting som nekrofili i sin smørje av sammenligninger. Videre hevder han at homolobbyen vil skape både seksuelle overgripere og ofre.
Lindberg trekker også en parallell mellom jøder – antisemittisme og homofile – homofobi i sin tekst. Der skriver han:
“Efter 1945 har judarna utgjort systemets heliga och okränkbara ”ko”. Flera judar har varit mycket snabbt framme, till skillnad från andra minoritetsgrupper, och skrikit väldigt högt vid minsta ansats till angrepp i deras riktning. ”Antisemitism” och ”nazism” har det skrikits om alla som lagt fram minsta lilla fakta i negativ bemärkelse kring judarna som folk, judendomen som religion eller Israel som stat.
Men, inte ens riktad kritik har behövts – att omnämna judarna neutralt istället för positivt eller att framhålla något annat folk, någon annan religion eller någon annan stat är även det antisemitism enligt de högljudda delarna av judarna. Genom ägande och kontroll över massmedia samt infiltration i olika led har de fått tidningar, politiker, kulturinstanser och samhällsdebattörer på sin sida och genom dessa även polismakten, sociala myndigheter och statliga instanser. Deras röst har därför blivit ännu starkare och straffen för de som trots allt vågar gå emot dem hårdare.
De senaste åren har allt tydligare även homolobbyn intagit samma ställning. Minsta kritik mot Pride-tåg, RFSL, RFSU, könsbytare osv. och dessa grupper kommer skrika sig hesa om homofobi! Att inte ta positiv ställning för homofiler är idag att vara homofob. Att hylla den heterosexuella kärnfamiljen är det samma som homofobi.”
Det er her Lindberg berør det eksplisitt nazistiske ved parolen “Knus homolobbyen”. Parolen hviler på antisemittisk grunn.
Dette er absolutt ikke tilfeldig. Det er her Lindberg berører det eksplisitt nazistiske ved parolen “Knus homolobbyen”. Parolen hviler på antisemittisk grunn. I teksten skriver han:
“Kanske är det därför inte så förvånande att homolobbyn grundades av en jude och har framdrivits av sionistiska organisationer ända sedan dess som en medveten del i en kamp för att negligera det nordiska folket?!”
Helt sentralt i den nazistiske forestillingen om homolobbyen står jødene. Det er en jøde, Magnus Hirschfeld, som har “funnet opp” selve homolobbyen og det er jøder som arbeider for å avansere homolobbyen for å svekke kjernefamilien og den hvite rasen. Det er altså ikke bare et homofiendtlig, men også meget sterkt antisemittisk, demonstrasjonstog som skal gå gjennom gatene i Fredrikstad. Faktisk er “Knus homolobbyen” en parole som bryter mot hvert eneste punkt i § 185.
Dette stemmer ikke heller. Nazistene er ikke “som alle andre”. Når nazistene får bruke gatene, så betyr det i praksis at alle andre enn nazistene ikke har rett på dette rommet der og da. Helt konkret har politiet, med tvang, flyttet på personer som bor i områdene hvor marsjer tidligere har blitt gjennomført bare fordi de ikke passer inn i det meget trange rom for hva nazistene aksepterer. Personer med minoritetsbakgrunn må fysisk sett vike for nazistenes demonstrasjoner, til tross for at det er nazistene som utgjør en fare for dem og ikke omvendt. Det er det motsatte av: “… frykt for at de kan forårsake alvorlig forstyrrelse av den offentlige ro og orden eller den lovlige ferdsel”.
Du er ikke ekstremist hvis du ikke aksepterer dette, uansett hva dårlige og slurvete jurister eller politiet forteller deg.
Ikke bruk vold. Ikke oppfør deg ille. Men gata er din også, og du trenger ikke flytte på deg for svineri som dette.
Vi trenger din støtte! Du kan hjelpe oss i arbeidet mot diskriminering, fordommer og hat ved å dele denne artikkelen eller ved å gi en gave.